Att kunna mat

Hörde följande på radions P1: “Att kunna mat är (anses) viktigare än att kunna litteratur eller musik.”

Det var en omvärldsanalytiker som hade påstått detta, och det är ju inte särskilt svårt att acceptera det påståendet.

Antagligen rymmer påståendet också betydelsen att de uppräknade områdena är det som anses viktigast att behärska. Mat, litteratur, musik.

Visst är det bra om man behärskar grunderna i köket, det är en viktig kunskap som envar borde få med sig in i vuxenlivet. Men denna fanatiska fixering vid finsmakeriets finlir? Vid gommens sensationer? Att den är viktigare än nånting annat? Det kan man väl se som ett slags narcissism? Och den dominerar alltså vår kultur idag.

Litteratur och musik är ju prima vara, inget ont om dem. Ändå kunde man väl tänka sig en del andra saker som också kunde platsa på listan. Evolutionslära? Idéhistoria? Mänskliga rättigheter? Riksdagens miljömål?

Inte vet jag.

FNs klimatrapport 2013 - fil för nedladdning

FN Klimatrapport, alla pratar om den men ingen länkar till den. Finns det ingen länk, finns det ingen rapport!

Länk till FNs klimatrapport 2013

Nu finns det en länk så att du kan ladda ner klimatrapporten, nämligen här.

Klimatrapporten består av två delar, dels en sammanfattning för beslutsfattare, dels själva klimatrapporten.

Klimatrapporten - sammanfattning för beslutsfattare

FN Klimatrapport 2013

Sveriges Annonsörer trampar snett - spricker upp till hakan

Det som skiljer Sverige från Nordkorea är den lilla detaljen att våra teveprogram avbryts av reklam. Det är denna förmån som de stackars nordkoreanerna saknar mest av allt, där borta i världens sista kommunistdiktatur.
I alla fall om man får tro intresseorganisationen Sveriges Annonsörer (helsidesannons i DN 5 augusti 2012).

Den som inte gillar reklam drömmer om att resa till Nordkorea, är det konkreta påståendet. Och till reklamens väsen hör att den oavvisligen måste avbryta teveprogram, läggas obeställd i våra brevlådor och kombineras med köpt redaktionellt innehåll i glansiga magasin. Fortfarande enligt Sveriges Annonsörer.

Är det symtomatiskt att reklamens mäktigaste vapendragare (medlemmarna står för hälften av reklaminvesteringarna i Sverige) i en köpt annons, där de rimligen får tala oemotsagda, lägger sig platt inför reklamens avarter?

Att aktörerna på den fria marknaden kan informera om sina produkter är förstås viktigt om man vill uppnå ett system som tillverkar det som efterfrågas på ett hyfsat resurssnålt sätt, i bästa fall. Men därifrån är det en lång och krokig väg till påståendet att vår frihet bygger på att vi i alla möjliga situationer i livet måste vara tillgängliga för korkade och hårresande eller bara smått löjliga kommersiella budskap om tusen miljoner oviktiga föremål.

Det är inte detta friheten handlar om. Friheten måste inte vara hjärndöd.

Jag värjer mig mot tanken att Informationen om nya produkter måste bankas in med utmattningmetoden, eller smygas in subliminalt. När jag behöver något, eller bara känner för att köpa något, föredrar jag att leta upp det på egen hand, jämföra de alternativ som finns, slå till och gå vidare. Konkret och saklig produktinformation har större inflytande än glassiga bilder av produkten gömd bakom halvnakna brudar.

Kan vi inte diskutera marknadsföring en liten aning mer nyanserat?

Tips: Hittade en annan vinkel på svd. Det antyds att jag ha gått i en fälla. Bara att gratulera Sveriges Annonsörer - här fick ni verkligen gratis reklam.

Gud har inget förklaringsvärde

Det finns många skäl att tro på gud, om man får tro dem som tror. Ett skäl är att guds existens kan förklara ett och annat, sägs det. Men det är väl egentligen tvärtom.

Man pekar på världen och säger att världen är fantastisk, och det stämmer ju. Sen undrar man hur nåt så fantastiskt skulle kunna uppstå ur intet, spontant, av sig självt? Det verkar omöjligt, och det får man väl också hålla med om. Ur den betraktelsen drar man sedan slutsatsen att världen måste vara skapad av något större, av ett högre väsen, det vill säga gud.

Slutsatsen är helt bakfram. Alltings ursprung görs inte mer begripligt genom guds existens. Visst, världens uppkomst kanske får sin förklaring, men nu har vi fått en annan fråga istället, och den är minst lika svår att svara på: hur uppstod gud?

Vi har flyttat problemet till en annan fråga. Det är ingen förbättring, inget förtydligande. Däremot är det en försämring. Förutom att vi har kvar hela frågan om alltings uppkomst, har vi nu fått en ny fråga: vad är egentligen gud, och hur hänger gud ihop med världen?

Nu säger någon kanske att gud har skapat sig själv. Jaha, så nu är det plötsligt tänkbart? Och inte nog med det, gud kunde uppenbarligen även skapa världen. För att komma runt frågan om hur någonting skulle kunna uppstå ur ingenting inför vi alltså något annat som inte bara kan uppstå ur ingenting, utan dessutom kan skapa en värld. Det är en jättekonstig förklaring.

Att föra in gud leder inte till förståelse, utan till fördunkling. Därmed inte sagt att gud inte kan finnas. Det kanske den gör, men det bevisas inte av det här argumentet.

Missförstånden kring det naturliga urvalet

Darwinismen är ju rätt missförstådd. Devisen om den starkes överlevnad handlar ju inte alls om att en stark individ överlever på den svages bekostnad.

fjaril
Stark?

Filosofiska och politiska program som utgår från den påstått bevisade grundtanken bygger alltså på missförstånd.

Vi missförstår innebörden av både “stark” och “överlevnad”.

Det som överlever i evolutionen är inte den starka individen, utan en viss population, vissa anlag, en viss uppsättning gener.

Och att vara stark betyder i evolutionär mening bara att man är väl anpassad till sin omgivning.

muskelberg
Välanpassad?

Originalets “fit” fångar den betydelsen bättre än svenskans “stark” som mer för tanken till våld och makt, vilket förstås passar vissa “tänkare” som handsken.

På individnivå handlar evolutionen inte så mycket om att överleva, utan om att skaffa barn. Genom att individen lyckas fortplanta sig säkerställs genuppsättningens överlevnad. Det är det som är evolutionen.

Sen är det kanske lite tillspetsat när Richard Dawkins talar om människan som blott en strategi som genen använder för sin överlevnad.

Individens överlevnad, den är i alla fall högst tillfällig, sen spelar det ingen roll hur mycket makt och muskler man har.

Döden tänker jag på varje gång jag åker tunnelbana. Eller rättare sagt tänker jag på Göteborg. När rösten i högtalaren ropar sitt “tänk på avståndet mellan vagn och plattform”, påminns jag om en text vid ingången till en kyrkogård i Göteborg: “Tänk på döden” står det där.

Men nu kom jag in på ett stickspår.

Skolavslutning i kyrkan - som är konfessionsfri

Kyrkan borde vara konfessionsfri. Alltså, jag menar inte Svenska Kyrkan eller Pingstkyrkan eller någon annan halvideell förening som tappar mycket av sin mening om man tar bort just konfessionen

Jag menar kyrkan, den med torn. Den med stränga kyrkbänkar, orgel, fantastisk akustik.

Det finns ju inget jämförbart ställe för en skolavslutning. Självklart ska våra barn få med sig minnet av vackra skolavslutningar i kyrkan.

Kyrkan måste bara frikopplas från konfessionen.

Kyrkorna, dessa fantastiska lokaler för musik och andakt borde tillhöra oss alla. Sen kan Kyrkan förstås få hyra in sig, precis som andra föreningar.

Fånig hundraåring som klättrade ut

Fascinerande att Sveriges mest lästa bok förra året är en så pass fånig historia.

“Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson.

Titeln är så lång att jag måste ge den ett eget stycke om jag inte ska kompromettera läsbarheten.

Berättelsen börjar bra. Det är ett bra anslag. Man dras in och vill läsa mer.

Men sen planar den ut och förvandlas till en tunn och ytlig följd av mer eller mindre slumpartade händelser.

Den invävda berättelsen om hundraåringens liv berör visserligen många intressanta personer och händelser i vår moderna historia. Men inte på ett sätt som gör läsningen givande.

Snarare blir det ett slags namnsnyltande buskis över det hela. Även det teoretiskt sett snygga ihopknytandet, att berättelsen slutar som den började, tappar sin tänkta effekt. Eftersom man redan har tappat intresset.

Men det är ju bara överkritiska lilla jag. Miljoner svenskar gillar den uppenbarligen.

Eller så tycker de att man ska läsa ut en bok som man har fått i present.

Mobilbloggare

Fantastiskt! Jag är väl lite sen av mig, men jag tycker det är fantastiskt att man kan blogga från telefonen.

Det finns en massa ingenjörer därute som jobbar häcken av sig…

Poker i Högsta Domstolen - på fel premisser

Äntligen ska pokerns laglighet prövas av högsta instans, Högsta Domstolen. Äntligen ska det slås fast att poker är en hedervärd tävlingsform som absolut inte bör sortera under lagstiftningen för hasardspel.

Det är det man hoppas. Men tror man på det? Inte en sekund.

Fel fråga som prövas

När poker äntligen får sin chans i HD är frågan nämligen felfomulerad. Det handlar enbart om distinktionen mellan skicklighet och så kallad slump.

Det är väldigt synd eftersom den frågan inte rymmer hela bilden om poker. Poker borde bedömas i sin helhet, inte bara på en liten detaljfråga.

En detaljfråga som i sig redan har besvarats på ett övertygande sätt.

Poker är ett skicklighetsspel

Det kanske skarpaste enskilda argumentet har framförts av “pokerprofessorn” Howard Lederer, som påpekar att 60 procent av alla potter vinns och förloras utan att någon av spelarna visar korten (se artikeln på Global Poker Strategic Thinking Society). Slumpen i kortens fördelning är alltså irrelevant i majoriteten av fallen.

Redan där borde den lilla detaljen om skicklighetsinslaget i poker vara avklarad, men det finns många fler argument. En del bygger på tanken att slumpen ger och tar och jämnar ut sig över tiden, medan skickligheten hela tiden verkar i samma riktning.

En spelares genomsnittliga starthand i Texas Holdem (s k kortsnitt) jämnar ut sig relativt snabbt, eftersom varje spelare får en hand i varje giv. Det är alltså en mycket vanligt förekommande händelse.

Andra har jämfört mönstret för vinnare och förlorare i pokertävlingar med motsvarande mönster i till exempel golftävlingar. De fann att skickliga pokerspelare har lika stort övertag mot sina mindre skickliga motspelare som skickliga golfspelare har mot sina, om inte större.

Poker är medlem i International Mind Sport Association tillsammans med bridge och schack m fl och kommer finnas med vid Londonolympiaden 2012.

Ändå är det stor risk att HD inte går på den linjen idag. De måste ju tillämpa lagen, och den är orimlig när den tillämpas på pokertävlingar.

Det faktum att det är pengar inblandat och att kortens blandning är slumpliknande räcker antagligen för ännu en lång tid framåt fortsätta den orättfärdiga behandlingen av pokerhobbyn.

Poker är så mycket mer

Till helhetsbedömningen av poker hör att poker är ett sällskapsspel. Alla spelare spelar på lika villkor. Man spelar inte med ett ständigt matematiskt underläge mot “huset”, som i roulette eller blackjack.

Man sitter inte passiv och hoppas på turen, som i Lotto eller Postkodlotteriet. Poker är en ärlig kamp, helt enkelt en ständigt fascinerande tävlingsform.

Skickligheten i poker är dessutom mycket mångsidig. Det räcker inte med matematiska insikter och förmågan att kunna räkna i trängda lägen, även psykologiska insikter spelar in. Den som kan läsa sin motspelare behöver inte ha bäst hand för att vinna en pott. Färdigheter som tålamod och koncentrationsförmåga är avgörande när en tävling pågår i flera timmar, kanske flera dagar.

Pokerarrangör inte “hus”

Den som arrangerar en pokertävling skor sig inte på spelarnas okunskap, så som är fallet med kasinospelen.

Före en pokertävling betalar spelarna en engångsavgift till arrangören, och därmed är transaktionen dem emellan avslutad. Arrangören deltar inte i själva spelet, utan det sker helt och hållet mellan likvärdiga spelare och enligt rättvisa regler.

Prispotten, som spelarna själva har lagt ihop, delas mellan spelarna enligt en på förhand bestämd pristabell. Arrangören får inte del av prispotten.

Därför är det svårt att se hur den som arrangerar en pokertävling skulle kunna dömas för dobbleri. Att de skulle få fängelsestraff låter overkligt. Det låter som Iran.

Grebbestad: är 300 kr grovt dobbleri?

I Grebbestadsfallet var prispotten över en miljon kronor. Men arrangörerna hade inget intresse i prispotten. SIffran är alltså ointressant för bedömningen av arrangörernas handlande.

Tävlingsdeltagarna betalade 300 kronor var i startavgift till arrangören. Var den avgiften av en orimlig storlek? Det vet jag inte, men avgiften betalades i förväg och var aldrig inblandad i någon form av spel eller lotteri.

Det är en anmälningsavgift, precis som när man anmäler sig till en tipspromenad. Sjuhundra spelare tyckte uppenbarligen att det var en rimlig avgift.

Poker är ett vackert spel

Det är mycket tillfälligheter i poker. Precis som i livet. Det är ju inte så att den mest begåvade alltid drar längsta strået i livets spel.

Poker efterliknar livet. Mer än till exempel schack. Poker är också ett mycket socialt spel.

Låt de 300.000 svenska pokerentusiaster utöva sin hobby ifred. Stoppa den orättfärdiga tillämpningen av Dobblerilagen och Lotterilagen.

HD har chansen att göra något bra idag. Men de tittar bara med ena ögat.

-

Läs mer:

HD fick lektion i pokerspel - dn.se

Vinst i poker kräver skicklighet - dn.se

HD granskar poker - sr.se

Poker - tur eller skicklighet? - Per Hildebrand, en av de åtalade

Googles sökresultat är köpta

Sökresultaten i Google är inte så genuina som det påstås. Ofta domineras de av sajter med hundratals eller tusentals köpta inlänkar.

En länk betyder allt

Den viktigaste faktorn när Google bedömer en webbsida är antalet länkar som pekar på sidan, s k inlänkar (backlinks). Det är också viktigt var länkarna kommer ifrån. En länk från en stark sida är värd mer än en länk från en svag sida.

google2

För många kommersiella sajter är trafiken från Google själva grunden för lönsamheten. Därmed kan länkar från riktigt starka sidor vara värda i stort sett hur mycket som helst. Många sajter är beredda att betala stora pengar för en bra länk, och de gör det också.

Länkköp en jättebusiness

Köpta länkar har blivit en stor industri på internet. Det kan man uppleva om man driver en aldrig så liten webbplats. Erbjudanden om länkaffärer ramlar in emellanåt. Starka sajter formligen bombarderas av erbjudanden.

Vill man konkurrera på de mest affärsdrivande sökbegreppen i Google kan man anställa en armé av länkköpare som krattar internet på jakt efter lämpliga sajter att göra länkaffärer med. De mest framgångsrika sajterna lägger mer resurser på länkköp än på webbutveckling och webbinnehåll tillsammans.

Resultatet av den industriella länkhandeln är att Googles sökresultat inte nödvändigtvis listar de webbsidor som är bäst för användaren, utan dem som är bäst på att köpa länkar. Sökresultaten är inte alls genuina längre, inte “organiska”.

Google låtsas som inget

Så ser det ut på internet idag. Det borde vara ett enormt problem för Google eftersom kvaliteten på deras sökresultat sjunker. Den som letar efter information möter ofta en vägg av köperbjudanden.

Men Google verkar inte vilja ta tag i problemet, trots att köpta länkar uttryckligen strider mot Googles riktlinjer. Så länge de köpta länkarna inte sticker ut alltför mycket verkar de flyga under radarn.

Google pratar om att de vill beivra “paid links”, men än så länge verkar det vara en läpparnas bekännelse.

Länkhandeln ett okänt fenomen?

Jag trodde att den intensiva länkhandeln på webben var ett allmänt känt fenomen, men kanske är kunskapen inte så spridd ändå.

Till exempel skriver Andreas Ekström så här i sin bok “Google-koden” (fascinerande läsning i övrigt):

“De inkommande länkarna till varje sida måste vara på riktigt för att höja sidans status. Det duger inte med köpta länkar, eller systematiserad manipulation.” (s.44)

Det stämmer inte. Jag menar, det stämmer verkligen inte.